Man måste väl få skryta lite (?)

Igår ramlade mellansonen och slog sig och kom storskrikandes in i sovrummet, samtidigt som jag försökte natta lill-killen (som också skrek i högan sky för han ville absolut inte ha nappen istället för tutten!)

Lite smått stressad säger jag till mellansonen:
"- Ja, men vem tycker du jag ska trösta först. Dig eller honom?" (Inser nu i efterhand att jag lät lite "snäsig"...)
"-Honom." snyftar sonen fram oförväntat snabbt.

Man måste väl, mitt i alla klantigheter, få vara stolt över sin omtänksamma son?! :-)