Ska man skratta eller gråta?

Det är nästan så JAG skäms när jag läser Eva Sternbergs (s.k.) artikel i expressen. Hon skriver att den nyutnämnda EU-ministern Birgitta Ohlsson inte borde "leka man".

Hon fortsätter förklara sina synpunkter så som:
"Mina båda döttrar har jag absolut inte uppmuntrat att lämna sitt kvinnokön för att bli generaldirektörer eller styrelseledamöter i börsnoterade bolag. Efter det att jag hade startat mässan Kvinnor Kan stod det helt klart för mig, att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget".

Eller vad sägs om:
"Birgitta Ohlssons beslut att tacka ja till jobbet som EU-minister är inget annat än tragiskt. Hon är inte bara en farlig förebild. Hon visar också att hon inte har förstått något om sig själv, om livet och vad det innebär att bli förälder."

Notera i sammanhanget att Eva Sternberg titulerar sig som ledarskapskonsult...

Nu får hon även kritik från KD:s Kjell Eldensjö.
"Kristdemokraten och riksdagsmannen Kjell Eldensjö skulle inte velat att hans fru tog ett ministerjobb om hon var gravid."

Känns skönt att veta att detta är politikers föräldrsyn på 2010-talet...