Helgen bestod av...

Skidåkningen är avklarad utan några brutna ben! Däremot har man fått uppleva både rejäl höjdskräckångest, samt kräkångest.
Fredagen var lugn. Sonen, sambon och kompis var i backarna, samtidigt som jag och kompis var i stugan och sysselsatte barn och lagade lunch. På kvällen var jag lite osocial och kollade på Let´s dance för ingen annan var intresserad. Man kan ju inte missa Tony Irvings känslosvallningar! ;-)

På fredag kväll spydde äldsta sonen i soffan. "Äh, säkert utmattning", tänkte jag och försökte verkligen övertyga mig själv! Det var svårt när kräkning nr 2 och 3 inföll… Intensivt tvättande av händer kändes inte tillräckligt när man var 7 personer på mer eller mindre ett kök och vardagsrum…
På lördag begav sig jag, äldsta sonen (trots gårdag kvällens kräkningar), sambon och kompis till backen. Hade vi betalt för en helg och han mådde bra, så skulle han fan-i-mej få åka! Allt flöt på bra, han var pigg. Och ens mammahjärta slog volter av stolthet när han åkte familjebacken nästan själv och andra kortare, blåa backar helt själv!! (= Andra gången han åker skidor).

Vi ett ställe i familjebacken fick min höjdskräck sig ett test. Stod där vi en kant och kände hjärtat rusa och tårarna rinna! Då hör jag en liten röst bakom mig:
"Men mamma. Du måste tänka: "Jag klarar det!"
Älskade lilla sötis-kille! Men han hade rätt, när jag väl blev tillräckligt förbannad på mig själv och for ut över kanten, så gick det alldeles utmärkt. Nyttigt att utsätta sig för sina fobier!

På vägen hem på söndag kom nästa kräkattack. Kompisarnas son spydde inte en, utan två gånger i deras bil. Kul att sitta där i härliga ångor…
Vi höll tummar och tår att vi skulle klara oss åtminstone hem och det gjorde vi. Inte ens i natt har någon mer spytt. Men vågar inte ropa hej riktigt än…. *peppar peppar*


PS. Att ha med sig en kock som lagade mat en sån här helg var guld värt! (Inget illa menat, älskling). ;-)
PS.2 Jag har djävulsk träningsvärk i mina vader!