Det är roligt nästan jämt....

Sonen har sovit middag och vaknar i skepnad av ett monster!
Vill inte äta, vill inte sova, vill inte sitta i knäet, vill inte någonting.
Efter att ha lyckats få i honom lite mat. Ska han ha vatten. Kan bära själv ("såklart") men spiller (såklart).
Jag tar glaset för att hjälpa honom bära det till bordet. Big mistake! Han blir vansinnig. Slänger sig på golvet och ligger där fortfarande, efter ca 15 min frågande från min sida:

"- Vill du ha ditt vatten?"
"- Ääähä!" (Nähä!)
"- Vill du komma?"
"- Ääähä!"
"- Ska du ligga där?"
"- Äääähääää!!!!"
Osv...

Jag tystnar. Sonen: Buhuhuhuhu... (Synd-om-mig-skriket).
Vilken underbar eftermiddag...