Min träningsblogg - Rund är också en form!

tisdag 19 juli 2011

Mitt temperament i repris?

Jag erkänner... Mitt temperament började gro i 3-årsåldern och grodde ganska bra ett tag. Tonåren var nog värst (som jag minns det själv) och började sakta men säkert avta strax efter 20-årsåldern. (Ok, kanske 25 om du frågar sambon...) ;-)

I kväll var mellansonen aningens övertrött. Han skulle inte äta, inte sova, inte kissa. Efter att ha kissat (men inte ätit) och hamnat i säng blev han fullständigt galen!
Sparkade, viftade med armarna. Jag fick inte hålla i honom, jag fick inte klappa honom, jag fick inte titta på honom, jag fick inte prata med honom och jag fick inte sitta i hans säng. MEN... jag fick inte gå ut ur rummet heller (?!) Logiskt barntänkande när frustrationen är som störst...

Jag börjar fundera på om mitt eget temperament kommer i repris i den där lilla kroppen... Uja...! :-O


6 som har tyckt till:

Anneli sa...

Ah..jag känner igen detta så väl! Jag har ett jäkla temperament, men har lugnat mig med åren, och har fått större tålamod och blir inte arg lika lätt. Men min dotter har ärvt mitt humör. Eller dvs, hon lugnade ner sig redan för nåt år sen...men jäklar vad arg hon kunde bli som barn!! :-0

Tror hon lärt sig hantera temperamentet bättre och snabbare än jag gjorde...tur det ;)

Barnens Hjältar sa...

Ja mitt temperament har definitivt gått i arv. Iofs har ju jag ADHD vilket brukar betyda häftigt temperament och fyra av ungarna har med det. Ärftligheten ligger på runt 50%.

Bara att bita ihop ;-)

Västgötskan sa...

Anneli:
Vad skönt att hon tycks hantera det "bättre/tidigare". Lite av äran kan du ju ta åt dig säkert, för att hon har lärt sig HUR hon ska hantera det! :-)

Barnens hjältar:
Oj, ja då förstår jag att det kan vara full rulle hos er ibland.. He he! :-D

Elin sa...

hihi känner ingen det där. Min dotter kan också bli helt galen och jag får inte göra något. MEN jag MÅSTE vara i rummet. haha ja dessa små barn :)

Nettan sa...

Hihi, det där känner man igen. Hur den där ilskan bara eskalerar för varje försök att trösta. Där allt är tvärt om mot vad en annan säger. Dock har min minsting inte ärvt mitt humör men jag anar ett sammanhang med kära makens ;-). / Nettan

Sambon sa...

Började avta...??? ;)