Min träningsblogg - Rund är också en form!

onsdag 3 mars 2010

Sicken dag...

Med risk för att dra med er ner i en deprimerande känsla; så här var min dag.

Efter gårdagens "sviter" kändes inte den här dagen så mycket bättre när jag vaknade imorses. Sambon är inte hemma, så när yngsta sonen vaknade vid 06-tiden var det bara att snällt pallra sig upp... Efter ett par timmar gnagande huvudvärk bar det av till ishallen med äldsta sonen (och hans dagis). Med ca en halvtimme kvar fick yngsta sonen plötsligt ett raseriutbrott och vägrade göra någonting! Han lyckades ett fåtal gånger klämma ur sig: "Åka heeeeem!!!"

När skridskoåkningen väl var avklarad hade han dock lugnat ner sig något så jag chansade och tog med barnen till stan för lite mat. Blev lasagne och pannkakor och alla verkade nöjda. Tills yngsta sonen fick för sig att göra entoniga läten, så hela caféet hörde... Inget arg skrik alltså, utan bara ett jobbigt, underligt läte?! Jag ville bara sjunka genom golvet, mellan alla mina försök av "hyschande"! :-P

Efter det gav jag mig in i lite affärer. (Ja, jag vet. Nu utmanade jag ödet). Det gick väl hyfsat. Inte mer än ett par aggressionsutbrott, ett fall från pall i barnhörnan så han skrek i högan sky och sen höll äldsta sonen (som varit lugn resten av tiden) på att stå på huvudet ner för rulltrappan. Att inte mitt hjärta stannade! :-O

Jag ska ALDRIG mer gå på stan ensam, utan någon som kan hjälpa mig hålla koll på BÅDA barnen! *gaaaaah* (Ensamstående mammor, hur gör ni??)

4 som har tyckt till:

Mamma sa...

Fråga Momo..blir lugnast...för alla..(tror jag)min goa dotter..Kram

Alfahannen sa...

Vadå ensamstående mammor?

Tror du inte särboende AlfaPojkar med tokmånga döttrar har några erfarenheter att dela med sig av? Va? Va?

:)

Västgötskan sa...

Alfahannen:
Nu är det nästan så jag skäms... Hur kunde jag vara så inskränkt! :-O

Anneli sa...

Hur ensamstående mammor gör? Jo vi undviker (iallafall gjorde jag det när min dotter var i värsta trotsåldern) att öht ta med våra barn i i en affär eller på stan. Det var liksom enklast så. De gånger jag ändå gjorde det..

ex 1: Vi åkte buss, skulle till stan och köpa skor åt henne. Hon var tre år. Hon sprang omkring i bussen, och vägrade sitta still. Jag gav henne EN varning och sa, antingen sitter du stilla NU eller så går vi av. Hon satt inte still. Så jag slängde ner henne i sittkärran, klev av bussen å gick hem..med en unge som skrek av ilska hela vägen. Jag slog dövörat till. Nästa dag gjorde vi ett nytt försök, och jag lovar att då satt ungen stilla.

Ex 2: I affären, fick hon ett utbrott för att hon inte fick bära den tunga matkorgen. Plus att hon sprang omkring och tjatade om godis å jag vet inte allt. Nu var hon övertrött, pga en lång dag på dagis. Jag var trött pga en lång dag i skolan. Jag ställde matkorgen och gick ut med ungen under armen. Typ. I fortsättningen försökte jag handla INNAN jag hämtade på dagis om möjligt :-)

Idag är hon 16..och vi har lyckats ta oss igenom den värsta perioden av puberteten också. ;)