Gårdagen bestod av barndop. Vår egen lille "lill-skit" skulle döpas. Vi var i god tid till kyrkan för att vi skulle hinna få på honom dopklänningen och amma honom före. Men vad hjälpte det... När vi kom dit var kyrkan låst och damen som skulle spela, som kom dit först, hade ingen nyckel. Prästen kom. Han hade inte heller någon nyckel... De ringde vaktmästaren som sa att det blivit något missförstånd, men att han skulle komma med en gång.Som ni säkert vet regnade det inte så lite igår. Där stod vi utanför kyrkan i säkert 20 minuter innan vaktmästaren dök upp. Behöver jag säga att jag var NÅGOT frustrerad/irriterad...?! Prästen såg nog detta rätt tydligt och kom fram med ett (av sina två egna) paraply och bad om ursäkt. (Jag vet ju att det inte var HANS fel!) :-)
Någonstans innerst inne tänkte jag: "Jag kan ju inte snäsa åt en kyrkans man!"
Så jag lät bli. Bet mig i tungan, försökte le och tackade så mycket för paraplyet...
Ett av de få foton där barnen stod still...!!Varför är barn alltid "som värst" när de vet att inte borde vara det?! (Kanske just därför, eller...?) ;-)
4 som har tyckt till:
Barn är små attentionjunkies..höll jag på att säga, men det uttrycket lät inte så bra när man talar om barn...
Uppmärksamhetstörstande är nog ett bättre ord. ;)) Lillskiten var ju i centrum och det är ju KLART de måste hitte på nåt för att få lite uppmärksamhet då ;)
Ps. Jag skulle nog också haft svårt att snäsa åt en präst..konstigt egentligen..;) Undrar om Luther sitter i generna på oss?
Vad kul få se foto på hela familjen , fina ni är ! :)
Är det din bror som är med på bilden ??
Anneli:
Jo, det är säkert uppmärksamhet som du säger. Men gränsen var hårfin mellan "gulligt" och "irriterande"! :-D
Lotta:
Japp, det är brorsan. :-)
Skicka en kommentar