Han var ett engelskt fullblod (även om han inte såg ut som ett... Hi hi!) och var i stort sett den enda häst jag red under de sista 6 åren som "aktiv" ryttare, trots att han inte var min. (Men i mina ögon var han ju ändå "min"!)
Han var en riktig sötnos, men en något missförstådd sådan. Han var lite av en ensamvarg och hade med största sannolikhet trivts betydligt bättre som promenad/skogshäst än som ridskolehäst!
Han kunde t.ex. vara riktigt ilsken om man inte kände honom och gjorde saker och ting på "hans" sätt. Som att t.ex. lägga på sadeln och spänna sadelgjorden när han stod lös. Men i mina ögon var han självklart perfekt! Usch, vad jag saknar honom... :-(
4 som har tyckt till:
Vilken fining! Jag har inte suttit på en häst på många år, men minns hur härligt det var att galoppera iväg. Jag minns förresten en viss skimmel vid namn Paloma som hade lika egensinnigt humör som "din" häst. Det var tradition att man skulle rida på henne och bli avslängd minst en gång..;)) Hon borde inte heller varit ridskolehäst, förstår henne..vem hade inte blivit tjurig av att gå timme ut och timme in i manegen och bli lamhänt kommederad av från nybörjare...
Rätt var det var fick hon rycket och kastade helt sonika av en. Alla var livrädda för henne, men nu så här efteråt undrar jag om inte hon också var rätt så missförstådd :))
Man kanske borde ta upp ridningen igen, vad säger du? :)
Jag hade gärna börjat rida igen. Problemet är (inser jag själv) att jag numera är betydligt mer kräsen vad gäller hantering av hästar. Dvs jag tror inte att jag skulle klara av att rida på ridskola där allt sköts på ett visst sätt.
Jag måste nog ha egen häst, som bara är min och som sköts på MITT sätt. Eller ja, kanske på HÄSTENS sätt då... He he! :-D
livsfarligt att börja kika album med hästar.. vem vill inte ha det.. men när jag tänker på vad det kostar.. då är det inte lika roligt längre :))
Maria:
Nej, roligt är det ju inte, men det kan ju kännas som att det är värt det... ;-)
Skicka en kommentar