Nyårsaftonen här hemma gick vilt till. Barnen lekte och bråkade om vartannat. Som höggravid är jag inte så tålig (t.o.m. mindre än vanligt)... ;-) Så vid 17.30-tiden fick jag nog av allt skrik och gick in i sängen för att vila. Kände dessutom av sammandragningar och kände mig väldigt känslosam/ledsen.
Jag hade, innan sänggåendet, gett yngsta sonen stränga order att om han inte åt upp sina makaroner och köttfärssås fick han inte heller något annat att äta!
Tror ni att det höll? När sambon nattade terrorist nr 1 vid 19-tiden så fick han.... Välling. Gissa vem som blev nöjd och glad?? Inte jag...
Sen kom sambon in och fällde kommentaren: "-Du kan ju inte lägga dig redan".
1 timme senare, när jag var uppe och bad äldsta sonen lägga sig låg sambon och sov i soffan...?!
Efter det... Eller, skit samma. Det gick utför kan man säga. Det bästa är väl att det åtminstone inte kan bli sämre. Så från en irriterande, höghormonstinn nyårsafton så borde det bli bättre och bättre! ;-)
2 som har tyckt till:
Jag var för feberdimmig för att kunna läsa det här igår.. Men nu förstår jag att våra nyårskvällar var ungefär lika trevliga.. Och 2011 kan bara bli bättre :)
Låter som en nyårsafton att minnas ;). Äsch, vad är det egentligen som skiljer den kvällen från någon annan? Min man jobbar alltid, och hade det inte varit för barnen hade jag utan problem kunnat slappa i soffan och lägga mig tidigt. Men nu börjar de bli så stora så de tycker att det är spännande med nyår, i alla fall sjuåringen. Trevlig blogg du har!
Skicka en kommentar