När hundar inte till någon hjälp under ensamma kvällar!

Vilket anti-klimax? Nog för att minnen har en tendens till att vara selektiva. Men året IDOL-start. Hur kul var den...? *suckar*
Minns med nästan euforisk känsla en massa high-lights minnen från förra årets Idol-Calle, Idol-Tove och Idol-Erik! Visst, de växer naturligtvis med resans gång. Men ändå... Var förra årets start verkligen lika intetsägande som gårdagens?

Det slutade i alla fall med att jag mest kikade på "Det okända" och bara bläddrade över sporadiskt till Idol i pauserna. Det påminner mig förresten om en händelse för några veckor sen.

Sambon var bortrest (det är ALLTID då det händer massa skumma saker här hemma!) När klockan var ca 22.30 och jag hade lagt mig fick "djävulshunden" plötsligt för sig att få ett frispel...!
Satte sig i hallen jämte byrån och gnällde/morrade om vartannat och stirrade på en specifik fläck i hallen. För mig som är fruktansvärt mörkrädd är detta inget bra tecken...!

Jag försökte flertalet gånger locka med henne in i sovrummet igen, men varje gång gick hon tillbaka och satte sig på samma ställe och stirrade på samma fläck (?!)

Till slut blev jag riktigt "freaked out" och hämtade hennes koppel och satte fast i ena sängstolpen. Inte för att blev hon lugnare (på direkten) men jag slapp i alla fall se henne sitta och stirra i hallen.... Creepy... :-(