Miljön vs. min mentala hälsa!

...Jag älskar mina barn!!
Men...(i Tony Irving-stile). Jag har insett varför jag inte är en kollektivtrafik-människa. Jag åkte tåg till ett av mina tidigare arbeten för att det låg i centrala Göteborg. Även om man kan sitta och läsa, skriva, sova eller vad man nu vill på tåget så är man inte ensam.

Nu när jag bilpendlar (kollektivtrafiken ut till "ingenstans" är skitdålig!) så har jag insett en sak; de där 35-40 minuterna i bilen är min egen stund. Jag släpper jobbet och jag återhämtar mig, innan jag stunden senare har tre skrikande barn i baksätet. (Varför börjar de alltid bråka med varandra DIREKT??? Efter 1 minut tillsammans?!! *gaaaaah*) 

Så idag "hissar" jag: Bilpendlingen! I mitt fall är stressmomentet minimalt då det i princip är små landsvägar till mitt jobb. Och ok... Även om pendlingen inte är bra för miljön, är den jävligt bra för MIG! Så det så! 

Barn på nytt!

 

Häromdagen, efter att vi hämtat kon, bad barnen om att få åka till stans större lekplats. Jag var helt slut i huvudet efter drygt en veckas förkylning/halsont, frånvarande sambo och en lördag fullt av ärenden. Men vad gör man inte... ;-)

Lekplatsen ligger precis vid en bokskog. Ljuvligt så här på hösten! Visst är det något alldeles särskilt med känslan av att gå omkring och sparka i alla lövhögar? Även som vuxen. Man blir liksom barn på nytt! :-)

Idag vräker regnet (snöblandat) ner och jag är glad att vi tog oss tiden att åka dit i det fina vädret!

Så mycket bättre...

...hade premiär igår kväll. Mina tro och tycka från kvällen:

* Gissa om Darins version av "Stockholm" kommer spelas sönder på radio?!

* Silvia Vrethammar... Diva på riktigt eller spelar hon bara? För hennes skulle, hoppas jag på det sistnämnda. Herregud, vad trött jag blev på henne efter bara ett program...

* Miss Li. Vad jag önskar att jag hade hennes musikalitet. Hon måste vara Sveriges bästa artist!

Ditt j***a nöt!

Nu har vi hämtat kossan. Eller ja, nötköttet kanske låter finare? Men vi är inte så fina, så kossa blir bra! ;-)
Jag tror att jag överskattade mina köttkunskaper. Vi skulle få allt styckat och klart. Låter ju bra. I teorin... Eum...
För det första; förstå att det ligger 21 kg (!) kött i min kyl just nu! Jag behöver köpa fler fryspåsar!!
För det andra: Det enda jag har lyckats lokalisera är några kotletter, en filé och en jäkla massa färdigmalen färs. (Svårt va?)

I övrigt så ser nästan allt likadant ut. Hon sa att det skulle finnas en "benfri" bit som jag kunde skära till grytbitar om jag ville.
"- Ja, det löser sig", svarade jag.  Eller hur???
Vilka j***a benfri bit? Alla ser ju benfria ut!!! Haha!

Kan man ringa Rosa på Bregottfabriken och fråga tror ni? Eller är det ett känsligt ämne, det är med stykat kokött? ;-)

Ser hon inte lite ilsken ut...?

Snart har jag en dö ko i huset!

Enligt yr.no ska det vara strålande sol just nu! Tittar jag ut är det snö.
Jag hade kunnat vara en bättre meteorolog!! Hur svårt kan det vara att förutse NUVARANDE väder?? 

En lugn start på lördagen i övrigt. Jag fick t.o.m. lite sovmorgon. Om nu 06.50 kan räknas som sovmorgon? Men jo, här i huset kan den nog kategoriseras som det. :-)
Lill-skiten sitter och kollar på barnprogram och sjunger: "Taaaaas.....*paus*... Taaaaaas!"
Vad han sjunger? "För vi kan bitaaaaaaas. För vi kan bitaaaaaaas". (Vampyrskolan). Haha!

Lite senare ska jag hämta en åttondels ko. Lucky me...
Sambon visste när han skulle vara bortrest. ;-)

Jag är i målbrottet. Typ...

Idag är jag hemma och "VAB:ar" med lill-skiten. Han hade 38,5 graders feber igår kväll. Inte jättehög och ni vet ju hur barn är. Inte alls hängiga, om de inte har över 41 grader...(!) Men jag kan ju ändå inte skicka iväg honom till dagis.
Var däremot tvungen att köra in de två äldre barnen imorse. Lill-skiten blev tokförbannad när han inte fick följa med in på dagis. Han fattade ju inte varför.

Själv har jag varit förkyld men inte haft feber. Men däremot vaknade jag imorse och har fullständigt tappat rösten. Den hörs knappt ALLS (!) Och när den väl hörs låter jag som en 13-årig tonårspojke i målbrottet. :-P

Nu leker minstingen i godan ro, som tur är. Det är mumintrollen på tv. Det bästa var (enligt honom) vinjetten. "Ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma. Pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa!" Lagom avancerad liksom. Han sjöng med t.o.m.! Haha! :-)

Morgondans!

RixMorgonZoo-gruppen på facebook frågade (i samband med att FN-generalsekreteraren hade dansat Gangnam style...?! Haha!)  vilken som var ens favoritdans.
Kommer ni ihåg Macrena?? Jag var tvungen att söka upp den och insåg att jag har missat videon. Vad är det för två herrar som står och sjunge och som inte har NÅGON takt... *fniss* ;-)

En häst är en häst, är en häst.

Äldsta sonen bad mig:
"-Rita något, mamma!"

Rita något? Bara sådär... Jag har inte ritat på 10 år, även om jag tyckte det var roligt när jag gick i skolan. Det fick bli en häst helst enkelt. 

Sonen blev nog lite fascinerad av sin mammas teckning ändå, för sen satt han och försökte noga, noga (!) rita av den. Hihi! :-)

Fotbollsmorsa!

Igår kväll "lekte" jag fotbollsmorsa. Nej, ok. Jag lekte väl inte egentligen.
Jag är (väl) en fotbollsmorsa, fast det brukar alltid vara sambon som åker på träningarna. Igår kväll kunde inte han, så jag fick ha med mig hela gangsterligan.

Det tar (liksom buslandet) energi att försöka hålla de två små (övertrötta!) ungarna på läktaren istället för på planen under en hel timme...Herregud, säger jag?! *pustar ut* Om man bara hade en liten, liten uns av den energin de har?!

Lucky one!

Det var filmkväll här igår. "Lucky One".

Jag måste säga att bilden av unge skådespelaren Zac Efron som marinkårssoldat i början av filmen, kändes liiiite märkligt! Men i övrigt var det ett helt ok romantisk drama.

Jag minns ju honom så här:

Men nu såg han ut så här: 

(Förbättring på den fronten helt klart)! ;-)

Att hänga med en 1,5-åring är svårare än man tror!

Igår överraskade vi barnen med att åka en sväng till stans "Lek- och busland". Uppskattat. Mycket uppskattat! Lillskiten var mycket skeptisk till klättringen och rutschkanan. Tills han provade den, vill säga. Sen ville han inget mer än att klättra och åka. Med mig i hälarna.

Har ni försökt hinna med ett litet barn i en klätterlabyrint??
Inte konstigt att ungar äter hela tiden. Jag höll bara igång i ca en kvart, sen var jag helt slut!? Det får mig att tänka på experimentet där en vuxen skulle hänga med ett litet barn och göra samma övningar, EN HEL DAG...! :-O
Jag hade inte överlevt!

När man försöker komma undan med dumma saker man gjort.

Lillskiten (1,5 år) kommer fram till mig (när jag sitter i soffan) och drar mig till köket. Väl där viskar (?!) han:
"- Mamma.... Pappe", och pekar upp på bänken, där hushållspappret står.
"- Varför viskar du?" frågar jag förvånat, men får (såklart inget svar). Istället tar han pappret i sin lilla hand, klättrar upp på en av köksstolarna och först DÅ ser jag; Han har spillt ut mellansonens apelsinjuice!

Haha! Jag kunde inte låta bli att skratta. Sötnos som torkar upp det själv! Och dubbel sötnos för att han viskade. Kanske han inte ville att vi skulle märka det...?
Ja, ja, små barn tänker  logiskt på sitt vis. (Att han viskade det till mig menar jag). ;-)

Det är närmare nu än det någonsin varit...

Minns ni den här?
Riktigt så här gammal är inte min mobil.
Men nästan..... ;-)

Jag har kämpat emot länge. Vägrat smartphones och hållit hårt i min trogna, gamla Ericsson K660i.
Nej ok, riktigt så illa har det väl kanske inte varit... Men jag som har dator både hemma och på jobbet, har inte känt något större behov, mer än att kunna ringa och SMS:a. Därför har det dragit ut lååååångt på tiden!

Sambon fick även han sin första smartphone för någon vecka sen. (Ja, vi är väl det enda paret i 30-årsåldern som har kunnat uppfattas som svenska versionen av amish. Typ... Haha!) Han är fast. Såååå fast (Lika fast som jag är vid  mina bloggar, facebook och tv-serier kontrar sambon med... *fnyser*) 
Det jag känner att jag saknar nu är kamera. En bra mobilkamera och internetuppkoppling, så att jag kan lägga upp bilder direkt ifrån mobilen, inte behöva vänta x antal timmar/dygn innan jag kan /orkar ladda över bilderna från systemkamera (om jag har orkat ha den med mig).
Haha! Ni ser. Bloggberoende riskerar att bli MER bloggberoende (?) Illa? :-P

Veckans frågetecken

Camilla Henemark har valt att gå ut med en bok där hon, vid namn, nämner en del av karlarna hon har haft sex med. När hon blev intervjuad av "Rix Morgonzoo-gruppen" häromdagen och Titti ställde frågan:"- Var du förälskad i kungen?" blev Camilla nästan lite "putt" och svarade att hon faktiskt tyckte det var en alldeles för personlig fråga...

Eh... Hur tänkte hon där?! Eller är det bara jag? (Som Ulf Brunnberg skulle ha sagt).

Bild lånad från DN.se

Herr grädde och herr kladd möttes, en kväll i Oktober!

Annorlunda dag på jobbet idag.
Jag fick sitta nere på transportplaneringen och ska göra det resten av veckan. Aningen annan jargong där kan man väl säga. Tur att man inte är känslig. ALLS! Haha!

Inte så mycket tid till bloggen just nu, men jag väl bjuda på lite bilder. Vi bakade kladdkaka igår. Någon gillade grädden. Mycket! :-)

Puppy Love (?) in da house!

Det ringde en klasskamrat till äldsta sonen nyss och frågade om han ville leka. Jag försökte spela "cool" och lyckades nog för en kort stund, för när han tog luren och själv upptäckte att det var en tjej blev han lite generad.... Hihi! Söööööt!

En timme på hästryggen. Det bästa som kunde hända!

Äldsta sonen fick tre stycken ridlektioner i födelsedagspresent för drygt en vecka sedan. Som han har pratat om detta. Dygnet runt! 
Igår var det äntligen dags för första lektionen. Han ville att jag skulle leda honom första 15 minuterna. Efter nästan 10 min "trav" orkade jag inte mer. Helt slut. (Var är konditionen från löpningen? Borttappad. Jag skyller på det mjuka underlaget)! ;-)

"- Nu får du testa en stund själv, för mamma måste vila lite" sa jag och gick och ställde mig för att pusta ut. Han var grym (säger jag helt opartisk)! Hans första lektion (även om han har testat att skritta och trava lite, vid något enstaka tillfälle innan). Han löste det utan problem. Hästen var supersnäll och sonen var heeelt lyrisk efteråt! Jag har en känsla av att de där "tre provlektionerna" blir något fler...... ;-)

Shopping och en fröjd för ögat. På en och samma gång!

Joel Kinnaman på tv är ju inte fel.
Att få syn på lite Joel Kinnaman även när man ska shoppa kläder, kändes helt klart som en stor, men mycket välkommen överraskning! Nice!  ;-)

Kinnaman goes H&M (lånade bilder)

Nackdelen med att sluta tidigare...

...måndag till torsdag är att när det bjuds på fika på jobbet, blir det ofta vid kl 14.30. Dvs när jag ska gå hem! Kass tajming ju! Eller kanske bra. Beroende på hur man ser det? Nädå, jag är inte bitter... Haha!

Vad som kan hända när man reagerar, istället för att MEDVETET agera...

Jag har äntligen fått min telia-mail att fungera. Efter ett halvår. Bättre sent än aldrig. Eller? ;-)
Senaste mailet var från i fredags. Äldsta sonens lärare skickade ut ett veckobrev och frågade om någon mer än redan anmäld mamma kunde tänka sig att vara klassförälder. Utan att fatta vad jag gjorde så upptäckte jag att jag hade skrivit:
"- Om ingen annan vill vara, kan jag vara det. Mvh Malin".

Vad fan hände där??!
Ja ja... Har jag tur kanske någon annan har anmält sig innan mig. Om inte, så är det väl bättre att vara det nu, i tvåan, än när de går i 6:an. Eller hur?
(Säg ja, säg ja, säg ja!!) :-O

Pytt i panda? Ägg till det?

Mellansonen (*Exalterad*):
"- Kom! Vi kan väl titta på Pytt i Panda..?!"

Äldsta sonen: (*Frustrerad*)
"-  Ja ja, ok då... Men det heter inte Pytt i Panda. Det heter KUNG-FU Panda!"

"Lika ettrigt men inte lika djupt"...?!

Under gårdagens 5 timmars bilfärd lyssnade vi på P1. Det händer ALDRIG att jag lyssnar på P1. 
Sambon envisas med att säga att det är jätteintressanta program, men varenda gång jag har lyssnat är det religiösa diskussioner, trots att sambon säger att det inte är en religions-kanal. Hur går det ihop?? Haha!

Igår var det först diskussion om gud och meningen med livet. Efter det var det dags för vädret. Sisådär 2 minuter (tänkte jag). Karln höll på att prata väder, sjöväder, vindar och jag vet inte allt. I minst 10 minuter....?!!
Citat från vädergubben:
"-Ett regnväder som är lika ettrigt, men inte lika djupt"? Va? Hur kan ett regnväder vara djupt. Haha!

Till slut fick jag ett bryt och kunde inte sluta skratta! Tur att P1 kan ha den effekten. Oväntat, måste jag säga... ;-)

Jag är ung och oförstörd trots allt.

Idag är det 8 år sen min äldsta son föddes. Så många år, så många framsteg, så många duster och bråk, så många galenskaper och sååå mycket....

!!! ♥♥♥

Trodde för ett ögonblick att jag blev förgiftad!

Sambon plockade för första gången trattkantareller igår. 
Under rensningen, tillagningen och måltiden frågade jag nog ett par hundra gånger om han verkligen var SÄKER på att han inte fått med sig någon giftig svamp mitt ibland alla trattisar...?! Han tyckte nog att jag tjatade... Haha! Men jag vaknade ju i alla fall upp imorse och hade inte förlorat synen och kunde andas, så det var nog lugnt, trots allt... Hihi! 

Det var i alla fall VÄLDIGT gott! Kan tänka mig att slänga i dessa i en krämig pastasås med grädde och lök bl.a. Mums! :-)

Lånad från spisa.nu

Jag är gul. Vem är du?

Idag var jag på utbildning i Göteborg. 
Oerhört intressant med fokus på kund- och klagomålshantering. På eftermiddagen kom vi in på det som jag egentligen älskar; Människor, ageranden, personligheter och psykologi! (Varför jag inte jobbar med det på ett mer specifikt plan är en gåta? Jag upptäckte att jag älskade psykologi redan på gymnasiet!) Hur som helst...

Vad gäller kommunikation så är vi ofta en av fyra "färger". Ibland en blandning av två, men väldigt sällan fler. Jag insåg att jag var "gul". Nedanstående lånat ---> härifrån.

Gul person:

"Har en positiv livssyn, är flexibel, nyfiken och lösningsorienterad. Är ofta den som nickar engagerat när någon annan pratar (men det betyder inte att man håller med). Idéspruta. Tankar positiv energi från möten med andra människor. Är bra på att se och bekräfta andra. Brinner ofta för sin sak.

Gillar:Positiva människor. Bekräftelse och vänlighet. Att samarbeta med andra.

Ogillar:Tysta och slutna miljöer. Rutiner. Ovänlighet och detaljrika arbetsuppgifter.

Uppfattas av andra som:Dynamisk, engagerad, optimistisk och öppen. Men också egenkär, ytlig, snackig och känslosvallande.

Matcha en gul person:Ge feedback, visa intresse och nyfikenhet. Håll tempot uppe på möten. Tillåt idéerna att sväva ut och brainstorma. En gul persons styrka är glöden för arbetet men den slocknar om han/hon blir ifrågasatt för ofta.

Skakar hand:Pumpar handen hjärtligt.

Ett möte bör......finns inga bör. Mötet får ta den tid som behövs."

Vilken färg tror ni att ni är? :-)