Vi brukar aldrig fira fars- eller mors dag. Jag har alltid ansett att detta är mer eller mindre "media-jippon". Vill man uppskatta någon kan man göra det
vilken dag som helst! Men jag måste erkänna att just i år kändes det lite jobbigt.
Varför kan jag inte riktigt sätta fingret på...?
Morgonen började förvisso med sovmorgon (mellan alla skrik utanför sovrumsdörren). När jag sen kom upp började jag städa och plocka undan, för på eftermiddagen skulle jag ha ett "smyckesparty" hemma.
Lite morgontrött som jag var pikade jag sambon för att han satt vid datorn och spelade. Jag fick veta att han minsann hade varit uppe tidigt, gett barnen mat, hjälpt dem på toa och "underhållit" minstingen.
Jag underskattar inte det faktum att han gjorde detta, men är han inte barnens pappa? Tror han att barnen inte äter eller skiter när jag är hemma på dagarna...?
Istället blev han sur för att jag tyckte att han kunde hjälpt till med att plocka undan och städat lite. Men det var ju
JAG som hade bjudit in en massa människor, inte han. Jaha...

På kvällen när jag satt framför datorn och läste alla facebook-statusar och bloggar om mamma-frukost på sängen, presenter, blommor och andra tänkvärda handlingar kändes det faktiskt lite jobbigt att största delen av min dag hade bestått av bråk och "barnfrihet".
Ja ja, kanske en annan dag blir min "mors dag"... :-(