Julafton - för barnens skull?

Läste en mycket klok artikel på aftonbladet (!) Det handlar om vuxnas idiotiska "maktkamp" på julafton.
Man har fått för sig att julafton måste innebära millimeterlik rättvisa. Får ett barn en tågbana för 600 spänn, måste ju "självklart" alla de andra barnen få 10 julklappar á 60 kr...

Eller att alla barn, oavsett 3 eller 12 års ålder, ska ha EXAKT LIKA MÅNGA julklappar. Vem har kommit på det? Som att barnen bryr sig om de får 6 eller 8 julklappar? Och om det mot förmodan finns några barn som gör det, skulle jag tro att det fått det inpräntade av sina föräldrar: "Alla måste få lika många, annars är det inte rättvist!"


*suckar djupt* Vi har köpt två julklappar till äldsta sonen och ett till vår yngsta. Resten VET jag att det kommer få (med råge) av alla andra i släkten. Känns meningslöst att öppna paket i 2-3 timmar..! :-P Vem uppskattar det? Inte barnen!

För att inte tala om de som köper flera tiotals presenter till varje unge, utan att egentligen ha pengarna till det. Det är väl inte för intet som många har det tufft i Januari. Man kanske ska tänka efter före? Men det är nog helt annat ämne...

Pinsamt och ogenomtänkt!

Vad håller man på med på Spyker? Eller kanske rättare sagt på GM? Ena dagen säger man ja, sen nej, sen kanske... Om nu fanns en anledning till att Spyker fick nej (vilket man förutsätter att det fanns!) varför får de lämna in ett justerat förslag nu? Varför kunde de inte justerat det INNAN man sa "definitivt nej"??


De leker rysk roulette med Saab-anställdas känslor, vilket är katastrofalt dåligt! Sen kan man väl sammanfatta att detta är som hela GM:s ägarskapshistoria; pinsamt och ogenomtänkt. Från start till (ev.) slut!



DN, SvD, Ab,

Penetrerad...

Nu var julgranen på plats. Man tycks förtränga att man varje år får oerhört smärtsamma skador. Hela huden blir liksom penetrerad av tusentals vassa nålar! Fast det är klart, granen ger väl bara igen för att man går fram till den och brutalt hugger den i benet... :-P

Vassa typer...

Ceasar - Kan du komma till Sverige?

Vi har ett par grannar som har kennel. Man skulle ju kunna tro att de då skulle vara "bra på hundar". Nope... Inte nämnvärt.

Efter att i många år haft en specifik ras, som skäller varje gång någon gick förbi, skaffade de sig ras nr 2. De var mäkta stolta över att dessa hundar inte skällde något.
Det gjorde de inte heller. De första 3 veckorna... Hur kan någon med lite hundkunskap tro att de gamla hundarna inte skulle påverka de nya..??

Igår träffade jag dem när jag var ute på promenad med mina två yrväder. Så fort de fick syn på oss började de skälla och dra i kopplet. Grannarna sa: "Nej! Fy! Tyst!" i en ton som bara intensifierade skällandet...
Mina två satt fint vid sidan av vägen. Djävulshunden kröp ihop en aning och morrade, men inget mer.


Tanten i familjen säger plötsligt det klokaste jag har hört henne säga någonsin:
"- Vi skulle nog behöva hjälpa av Ceasar".
Nähä? You think...?! Jag svarade inget, utan bara log. Tystnad = medhåll, inte sant? :-)

Med risk för att låta otacksam...

Varför blir man lika förvånad över företagsjulklappen varje år?! Och med det menar jag INTE att man blir förvånad över innehållet, utan bristen på nya idéer. Jag vet inte hur många bagar/ryggsäckar/handdukar jag har fått genom åren...
Kan man blir "företagsjulklapps-konsult"? Tjänar de bra, tro?

Ursäkta, men har vi inte setts förut...?

Är jag en provocerande bitch? =)

Är jag en provocerande bitch eller har Sverige förlorat sitt sinne för humor?

Först kom alla kommentarer för att jag skrev om Stockholmare och snö (men hur många utanför Stockholm säger emot egentligen...?) Sen försökte jag skämta till det hos en bloggerska som var en av dem som reagerade på mitt inlägg. Hon hade lagt ut en bild på en parkering där bilarna stod insnöade med ett par dm och uttryckte sin glädje över att inte behöva åka någonstans den dagen. Jag klämde till med ett halvkäckt:
"- Skotta lite snö är väl ingenting för en Stockholmare? ;-) "

Idag ser jag att hon hade skrivit ett helt inlägg, med rubriken "Cut the attitude" som handlade om hur Göteborgare och Stockholmare gör/inte gör narr av varandra. Som jag skrev till henne; Roligt att jag kan inspirera till ett helt inlägg, men är det verkligen så känsligt?

Hur ofta skämtar man inte om tröga/långsamma norrlänningar, snobbiga 08:or, skåningar som ska säljas av till Danmark pga att de satt gröten i halsen eller Göteborgare som säger:
"- Här bor´e bara goa göbbar serru. De va´ Kal å Ada söm sulle ha lite kuuul"...

Det lär inte finnas en enda person i det här landet, som ärligt kan säga att de inte har en enda fördom! :-)