Sicken dag...

Med risk för att dra med er ner i en deprimerande känsla; så här var min dag.

Efter gårdagens "sviter" kändes inte den här dagen så mycket bättre när jag vaknade imorses. Sambon är inte hemma, så när yngsta sonen vaknade vid 06-tiden var det bara att snällt pallra sig upp... Efter ett par timmar gnagande huvudvärk bar det av till ishallen med äldsta sonen (och hans dagis). Med ca en halvtimme kvar fick yngsta sonen plötsligt ett raseriutbrott och vägrade göra någonting! Han lyckades ett fåtal gånger klämma ur sig: "Åka heeeeem!!!"

När skridskoåkningen väl var avklarad hade han dock lugnat ner sig något så jag chansade och tog med barnen till stan för lite mat. Blev lasagne och pannkakor och alla verkade nöjda. Tills yngsta sonen fick för sig att göra entoniga läten, så hela caféet hörde... Inget arg skrik alltså, utan bara ett jobbigt, underligt läte?! Jag ville bara sjunka genom golvet, mellan alla mina försök av "hyschande"! :-P

Efter det gav jag mig in i lite affärer. (Ja, jag vet. Nu utmanade jag ödet). Det gick väl hyfsat. Inte mer än ett par aggressionsutbrott, ett fall från pall i barnhörnan så han skrek i högan sky och sen höll äldsta sonen (som varit lugn resten av tiden) på att stå på huvudet ner för rulltrappan. Att inte mitt hjärta stannade! :-O

Jag ska ALDRIG mer gå på stan ensam, utan någon som kan hjälpa mig hålla koll på BÅDA barnen! *gaaaaah* (Ensamstående mammor, hur gör ni??)

:-(

Men jag verkar åtminstone ha tur med vädret...

Dags för regeringen att FÖRBÄTTRA sjukförsäkringen!

Ingen kan väl ha undgått "nyheten" om mamman som blev nekad sjukpenning för att hon inte skrev in sig på arbetsförmedlingen dagen efter (?!) att hennes 1,5-årige son hade gått bort i cancer.
Att i det här fallet konstatera att regelverket är helt sjukt, känns bara som att sparka in en öppen dörr...!

Man blir ju dessutom ännu mer mörkrädd när man läser såna här kommentarer (från DN.se):

"Sorg är ingen sjukdom. Sjukförsäkring är bara för sjuka. Börjar man sudda gränserna kommer snart folk vara hemma för att hamstern dött!
(....) Sörj hur länge du vill. Du har juh 5 veckors semester. Hur du använder dem är din egen privata angelägenhet. //Adde"

"Privata angelägenheter ska inte belasta samhället. Sorg är något privat, då får man ta ut semesterdagar eller i hennes fall bita i det sura äpplet hon har redan levt på samhället tillräckligt. Hitta inte på nya orsaker att få slippa göra rätt för sig! //Pelle"

Med risk för att sjunka jävligt lågt (både i ord och tanke); Jag hoppas människor med den här attityden själva råkar ut för något riktigt, jävla hemskt! Sen kan vi sitta här och skriva glåpord åt dem; att de inte har någon rätt att tycka synd om sig själva, utan de ska bara jobba på, för att sen gå hem och storgråta på kvällar och nätter! Förbannad är ju bara förnamnet just nu, känner jag!!!

Tuggummi...!

Jag vill egentligen inte erkänna det, men den här låten har satt sig som tuggummi i min hjärna! Jag vet inte om det beror på "vattenfallet" eller om det är min bloggvän Daniels förtjänst... ;-)

Men nynnar på den, det gör jag... *suckar lite över mig själv*

Man upphör aldrig att förvånas av landet i väst...

Idag skriver aftonbladet om en ny lag som eventuellt kommer röstas igenom i delstaten Utah, USA. Den innebär att gravida kvinnor kommer kunna åtalas för mord om de får missfall efter "vårdslösa handlingar", t.ex. om de går på halt underlag och halkar…

Man blir mörkrädd och saknar ord!! Det enda som dyker upp spontant i huvuvdet är; "Amerikaner"…

Northug är som Carola...

Johan Olsson imponerade i gårdagens femmil! Att man orkar hitta krafter efter över 2 timmars stakande är ofattbart.

För att inte tala om Northugs spurt. Man kan ju inte göra något annat än att erkänna att killen är fantastisk! Men han påminner lite grann om Carola; Han är jävligt bra på det han gör, men ser man till honom som person verkar inte alla lampor lysa… (?)



SvD, SvD, DN, DN, Ab