Mellansonen vill hjälpa till med ALLT när det gäller att "göra macka". Allt från att ta fram den ur frysen, bär till micron till att trycka "stop" när den är färdigtinad. Han får även hjälpa till att skära leverpastejen (håller i samma kniv som mig).
Den delen där jag känner att jag biter mig själv i svansen är; smörandet. Jag tänker:
"Det går ju mycket fortare om jag smörar själv! Särskilt nu när jag behöver amma/byta/trösta lill-killen..."
När jag sen tänker till så inser jag ju:1. Går det verkligen sååå mycket fortare?
2. När han väl lär sig att smöra själv, behöver jag ju inte ens hjälpa honom!
Den enda nackdelen borde ju vara att det ev. blir lite kladdigare på köksbordet...?
Jag behöver nog sluta känna trebarnsstressen flåsandes i nacken och tänka långsiktigt. :-)
2 som har tyckt till:
Tack, jag behöver någon som tycker synd om mig! =(
Jag känner igen det där "det går fortare om jag gör det" problemet. Men seriöst, släpp tanken. Det gjorde jag och nu smörar dom hur bra som helt. Visst att det blir kladdigare men vad gör det om 100 år?
Det är så skönt när de är självständiga!
Dom lär sig och så är dom ju delaktiga och växer i sin roll. Se på mina,dom klarar sig helt själv på morgonen och går till skolan. Fixar att äta när dom kommer hem. Så jag säger som Lina, visst blir det kladdigare men vad gör det om hundra år. Vänta till tonåren, oj oj oj...haha
Skicka en kommentar