Vad han sa?

Ja mina kära bloggvänner. Som flera av er skrev; Varför känner man ett behov av att förklara självklara, pinsamma saker...??
I mitt fall var jag nog mest rädd för att han skulle tro att jag hade tänkt igenom det hela noga på morgonen och sedan valt ett par genomskinliga spetstrosor. Och tanken på att han skulle tro det kändes pinsam. Inte för att mitt försök att förklara gjorde det mindre pinsamt, men ändå.... :-P

Vad han sa? 
Jag tror i all ärlighet att jag förträngde det mesta av svaret, men jag tror att det var något i stil med:
"- Eh... jaha. Ja, men du kan få låna en handduk. Det är inte första gången..."

Nähä. Tack för det...televerket! Vad mycket bättre det kändes för mig. Usch...
*skrattar och skäms igen vid bara tanken*

Nu ska jag dit igen om 2 veckor. Då MÅSTE (!) jag komma ihåg att ta på mig något vettigt, annars tror han väl att jag försöker få till något...! Hahaha!

Va? Är det inte julafton (del 2)

Glädjande att höra att förra inlägget gjorde er dag. Synd att ni inte har känt mig IRL, för "lite" klumpig som jag är har det hänt mycket pinsamt genom åren... Hihi! ;-)

Till något helt annat...
Jag som aldrig brukar kunna hålla liv i några blommande blommor, förutom den tacksamma orkidéen (som uppenbarligen älskar att bli misskött); Tror ni inte sjutton att julstjärnorna stormtrivs? Överallt får jag höra att de är sååå svåra. Eh.... Mina får vatten typ en gång i månaden och ändå lyckas jag inte ha ihjäl dem. Även om vi snart är inne i mars har jag inte hjärta att slänga dem...

Så om ni någon gång runt midsommar råkar går förbi ett hus i de västgötska skogarna och det står julstjärnor i fönstret är ni välkomna in på en kopp kaffe! Bara så ni vet. ;-)

PS. Varför bli de nya skotten gröna och inte RÖDA??

Visar man inte brösten, får man väl visa annat...

Idag var det återbesök till naprapaten. 
Först glömde jag nästan av det. Både imorse (förklaring kommer...) och sen även på eftermiddagen, så det blev bråttom från jobbet för att hinna i tid! På väg dit kom jag på; "Eh, vad sjutton hade jag tagit på mig för underkläder på morgonen?!"

Nog för att han är professionell, men en manlig naprapat i ens egen ålder och så kom jag plötsligt på att jag hade halvgenomskinliga (!) trosor. What the f***...?! Hur tänkte jag där?? (Inte alls uppenbarligen).

Väl där, när jag blev tillsagd att ta av mig, stammade jag fram att jag kanske inte hade de mest genomtänkta underkläderna.
"Varför säger jag det här"....??? tänkte jag samtidigt som jag hörde orden komma ur min mun.

Först dyker jag och tappar bikini-överdelen i simhallen och så detta. Det ska vara jag till att lyckas med såna här saker... Ja, ja, done is done. Haha! :-P

Nattens språk...

Varför lär man sig aldrig?
Där sitter man, en bra stund efter klockan 23 på kvällen och läser bloggar, trots att man är så trött att ögonen går i kors...! Sedan när väckarklockan ringer vid 06.15 har de har passerat "korsandet" för länge sen och roterar i princip runt sin egen axel!?!

Jag vet att jag behöver minst 7 timmars sömn. Gärna 8.
(Eller 9-10-11...) Lill-skiten sover fortfarande inte helt "klockrent" på nätterna. I natt svor jag massa fula ord, högt och tydligt! *hrm* Både över sonen och över sambon.
Jag vet att jag inte ska hantera det så, men jag är helt jävla utslagen när jag blir väckt på nätterna. Om vi pratar om fenomenet "morgonhumör" ska vi inte ens gå in på mitt natthumör.... :-P

Första arbetsdagen...

...är avklarad och jag tror att jag överlevde!
Det var ganska lugnt faktiskt. Mycket rensande av mailboxen och det var jag klar med vid 14.30 tiden. Och det där "papperslösa samhället" som jag har hört talas om, förblir en myt! 
Någon som vill/kan motbevisa mig? ;-)

Imorgon är det utvecklingssamtal och sen internutbildning på nya produkter onsdag och torsdag. (Det händer jäkligt mycket om man är borta ett år! Något som man inte alls tänker på när man ser de små/mindre förändringarna dagligen!)
Men ska det vara korvstoppning så ska det vara det ordentligt. Haha!

Glömde nästan. Jag fick ju äta smörgåstårta också. Nice!

Ronja Rövardotter-skrik-dagen. Är alla med?!

Jag blir smått deprimerad när jag tittar ut från altandörren och ser detta. Visst, det är inte MYCKET snö, men det är ändå snö. Hade den kommit i nov-dec hade den varit mer än välkommen. Men eftersom den inte behagade att visa sitt plyte förrän i slutet av januari tycker jag vi motar den i dörr! 

Nu efter sportlovet går vi alla ut och skriker vårt allra galnaste, högsta, "vårigaste" Ronja Rövardotter-skrik! Så våren verkligen känner sig välkommen. Ok?

För egen del är ju dagens datum, 20 februari, förvisso min första arbetsdag, så det kan ju hända att mina arbetskamrater tittar konstigt på mig när jag börjar skrika. Men äh... vad f-n, jag har nog gjort värre saker där förr. (Tror jag). Ha ha!