Rockstjärne-status!

Senaste inköpet till lill-skiten. Jag blev helt kär i detta set!
Rockstjärna på något sätt. ;-)

Ikväll ska jag ut på rockbar med sambon och hans jobb.
Passade ju bra, känns det som. Men har ingen aaaaning, vad jag ska ha på mig?!

Ha en härlig fredag på er!

Vill ni söka ett högaktuellt jobb?!

Man kan ju inte bli annat än full i skratt! Det känns, av förklarliga skäl, fullständigt malplacerad... Och inte en utan tio (!) stycken också. Hi hi!
(Men visst, de är klart att de ska vara förutseende).

Stolt som en tupp!

Vi var i simhallen helgen som var och äldsta sonen testade att dyka för första gången. Hans mål var tydligt: Ta märket "guldfisken" på nästa simlektion.

Igår var det dags. Han simmade först 100 meter i stora bassängen (om än med en del stopp). En mycket trött kille som nästintill stapplade upp med mjölksyra sprutandes genom öronen. *skratt*

Sen var det dags att dyka. Han fick gå till den djupa delen med en av simlärarpraktikanterna som visade honom lite tips och idéer.
Han stod ett bra tag på kanten och såg fundersam ut, men jag tänkte mest att han tänkte på hur han skulle göra. I efterhand fick jag reda på att han hade varit jättenervös, stackarn.
(Har han mina "tävlingsnerver" kommer han inte få det lätt)... :-P

Till slut dök han och sen släppte det ordenligt. Han fick till jättefina dyk och fick jättemycket beröm från simläraren. Stolt som en tupp var han (och jag)! När han då hörde att han hade klarat guldfisken gjorde han seger-gest med handen, på väg upp ur bassängen. Såg urgulligt ut! Hi hi!

Klart att benen växer ut igen!

Jag antar att det inte har undgått någon som tittat eller läst nyheterna idag?

En äldre man ansökte om att få en permobil från Landstinget, men blev nekad med formuleringen:

"Det är osäkert om funktionsnedsättningen är bestående.” 

Nej, det är klart att Landstinget måste utreda om det är bestående eller inte. Det förstår man ju. De kan ju inte ge ut permobiler till vem som helst!

Jag menar, mannen hade ju "bara" amputerat båda benen. Vem vet, Landstinget kan ju ha rätt i frågan. De kanske VÄXER ut igen, inom en snart framtid?! :-P

*mumlar "idioter"*

Allvarligt?!

Hur många "Mini-Berit" kan det finnas??
Kärring nr-jag-vet-inte-vilken-i-ordningen har våldgästat mig. IGEN!

Det står att det ska vara regn och 10 m/sek på yr.no (...) men det är ju för f*n storm och regn från sidan?! 
Och vi som ska till simskolan med sonen idag. Jippi yeay! ;-)

#%=&("8&=/&/?="(&=/=#%&#¤&##%#&

H*****es j*****a sk*****t-natt!
Ursäkta språket. (Eller bristen av...) Hela natten har bestått av irritation, frustration, hopplöshet och extrem sömnbrist! Lill-skiten vaknade vid halv ett. Vägrade ALLT. Inte äta, inte vila, inte sitta, inte ligga jämte mig. Bara tokarg!
Till slut (konstigt nog tog det en bra stund) väckte han äldsta sonen, som jag nämnde igår, sov i samma säng.

Vid det laget (ca en timme senare) var jag nästan i upplösningstillstånd och "vyschade" lillen som om mitt liv hängde på en skör tråd. (Nej, mitt natthumör är inte särskilt bra). 
Äldsta sonen tittar upp, säger lugn och fint och med melodisk stämma:
"-Schhh, så ja, så ja XXXXX. Sov nu, sov nu..."


Och med den ljuva stämman i örat (eller möjligen bara förvånad över att brorsan var i samma säng?) tystnade han snabbare än kvickt. Skitunge! :-P

Klockan 4 var det dags igen. Den gången lyckades jag dock proppa i honom nästan en flaska välling. Efter det blev han glad. Men trött? Inte alls.... Han låg nog ytterligare en timme och grejsade, klättrade och höll på. Inte gick det att somna då, när man är livrädd att ungen ska trilla ner från sängen!

Morgonen fortsatte lite i samma tecken. Jag var på extremt uselt humör och glömde i all stress att äldsta sonen skulle ha gymnastik första lektionen. Hystade ner nytvättad handduk, t-shirt och kalsonger i ryggsäcken. Däremot shortsen var ett par otvättade (blä!) och strumpor fick han vara utan (eller ja, rättare sagt ta på sig de han redan hade på sig). Jag hade inte tid att leta.

Jättestressad släppte jag av äldsta sonen vid mellansonens dagis (då han kan gå till skolan därifrån).
"- Jag älskar dig. Ta det försiktigt nu. Och förlåt, jag var inte arg på dig", sa jag skamset.
"- Nej, mamma. Det är ingen fara. Du var bara lite trött för att du inte hade fått sova ordentligt."
SÖTIS-UNGE! (Då fick jag nästan ännu mer skuldkänslor).
Så god morgon på er, eller hur man nu säger i sådana här lägen... :-P