Ikea har fattat hela grejen!

Ni kvinnor kommer (med största sannolikhet) känna igen er. 
Har ni någon gång gått igenom en affär och känt att jag skulle vilja stanna och prova det där plagget, men mannen är med och "Nä, då får jag ingen ro"...?


Ikea i Australien har lanserat "Manland" där man kan lämna in sin man för "förvaring" innan man går in och shoppar. Först lämnar man in barnen på "Småland" och sen gör man sig alltså även av med mannen.


Medan vi sedan går runt och shoppar loss i lugn och ro (!) kan männen äta korv, spela tv-spel och kolla på sport. 
It´s a win-win situation ju..?!


Det hela hade ju varit ÄNNU bättre om den här sortens "förvaring" fanns i klädaffärer/shoppingcenter!

Like a good old stone-cake...?!

Jag lyssnade på en intervju med det 17-åriga "underbarnet" Ulrik Munther på radion och när han smått skrattande sa att: 
"-CD-skivor är ju som de gamla LP-skivorna" kände jag att;
Ja, det är nog bara att konstatera: Jag är nog gammal..?!

Jag är hjärnkirurg!

Dömmer ni människor utefter vilket yrke de har?
En artikel i ab får mig att tänka på "Grabben i graven brevid":
"- Jaha, var arbetar du med då?"
"- Jag är hjärnkirurg!"  (Säger han som är bonde ut i fingerspetsarna).


Det ska tydligen vara vanligt i västvärlden att döma människor utefter deras titel. Jo, jag erkänner att även jag har snappat upp detta, då det är relativt tydligt att det istället för städerska ska heta "lokalvårdare" och istället för säljare - "Key account manager" (bara för att man "råkar" ha några större kunder under sitt ansvar) The list goes on...


Jag kan erkänna att jag ibland har förutfattade mening om arbetslösa ungdomar. Jag VET ju att jag egentligen har fel. Det finns ungdomar som vill ha jobb till vilket pris som helst! 
Men det finns samtidigt skrämmande många som vägrar ta jobb som städerska (förlåt, lokalvårdare) eller kassörska på McDonalds för att de vill börja på studs med ny mobil, bärbar dator och firmabil... (Ja, nu generaliseras det på hög nivå).


Men däremot dömer jag aldrig människor som har (i mångas ögon) "mindre fina" yrken: Städerskor, lagerarbetare, produktionspersonal m.fl är väl precis lika underbara människor som vilken kontorsråtta som helst?! (Och ja, jag är själv kontorsråtta för de som inte gillar symboliken). ;-)
Slutkontenta: Vad man gör definierar inte vem man är!


Vad gäller dagens populära ämne om att ha fler än EN karriär. T.ex. "Jag är programledare /"slash"/ konstnär;  Jag hade kunnat tänka mig:
"Kontorsråtta / barnförfattare/ barnmorska / kvinnan som kunde tala med hästar".


Vad hade ni velat ha för "slash-yrke"?

Vanemänniska!

Fy sjutton vilken vanemänniska man är! 
Som många av er säkert har märkt har blogger fått tummen ur och kommit ut med ett nytt gränssnitt. Det är skitbra! Men herregud, vad svårt. Eller ja, svårt och svårt... Det är väl mer det att innan har man klickat på ren vana, så där slentrianmässigt. Nu måste man ju TÄNKA..?! 

Varför publiceringstiden inte stämmer trots att jag ändrat tidszon och sparat lär jag väl komma på om ett tag...(?)


PS. Detta kan vara en av anledningarna till att jag fortfarande har kvar min trogna, gamla (!) Ericsson K660i från typ 2003... Ha ha!

No eyecandy for me...

Idag var det dags för äldsta sonens första simlektion för terminen. Det var tyvärr inte "the good looking one" de hade som simlärare i år...
Det var istället en gammal bekant ridkompis till mig och hon var jättebra med barnen. Och det är ju huvudsaken, även om jag inte får något ögongodis den här terminen. Men sambon blir väl nöjd istället... Ha ha!

Hon ville kolla hur långt barnen hade kommit i sin simkunskap och några fick hämta armkuddar, men inte sonen. Han var sååå stolt efteråt för att han hade fått öva på att simma UTAN! Fast jag tycker det är skitbra att han få köra utan, även om han inte kan simma riktigt än. Men det är så nära, så nära! Ett par lektioner till så borde det sitta där.

Överkammat och paketskada

När jag var på väg in och lämna äldsta sonen imorse åkte jag förbi en farbror som måste ha slagit världsrekord i överkamning...!! V.A.R.F.Ö.R. envisas karlar med den här vedervärdiga frisyren. Nej, förresten det kan inte ens kallas för frisyr! Jag skiter i hur stiliga de känner sig, den KAN INTE bli snygg! Inte någonstans. Jag lovar...

Strax efter den upplevelsen var det dags för nästa. Eller ja, inte för egen del egentligen. Men det var NÄSTAN så att jag fick ont. En kille i 10-årsåldern kommer cyklandes i full karriär nedför backen utanför skolan och helt plötsligt, mitt framför min bil, hoppade hans kedja. Han slant med fötterna och slog i hela "paketet" rätt i stången. AJ AJ AJ...!!!


Jag stannade bilen och rusade ut. Han storskrek (och nu är jag inte kille, men efter vad man har hört så det kändes ändå fullt förståeligt!!) men mellan alla illtjut lyckades han få fram ett mobilnr så vi kunde ringa hans pappa. Stackarn...! :-(