Ibland kan jag inte låta bli att förundras (eller ja, det är väl egentligen fel ord, men..) av människor som aldrig lyckas med konceptet "to get a break". Är det inte ekonomin som krånglar, så är det sjukdomar, arbetslöshet, depressioner, olycksfall, död eller andra saker som man kanske bara kan beskriva som ren och skär otur (?)
Alla råkar (självklart) ut för något eller ett par av dessa fenomen under en livstid. Vissa delar kanske mer än en gång också. Vilket i sig inte är så konstigt!
Men om detta rullar på i
ett sammanhängande (
månad- eller t.o.m. årsvis) löpande schema, kan jag inte låta bli att undra; har dessa människor verkligen
KONSTANT otur eller blir livet lite som man själv bestämmer sig för att det ska vara?

Om man tänker mer positivt, är mer drivande, ser över sin situtation osv, skulle man kunna vara lyckligare? Kan det vara inställningen som skiljer det faktum att vissa människor "alltid har det bra", medan andra lever dag in och dag ut i "gråa moln".
Vad tror ni?